Another day, another yuan...

Ännu en intressant dag som tyvärr föregicks (märklig ordkonstruktion va?) av en obehaglig natt. Visserligen kände jag mig ganska risig igår kväll, jag blev aldrig hungrig på kvällen och allt jag fick i mig innan jag gick till sängs var en halv banan och några nävar russin. Vaknade ett par gånger under natten med (ursäkta mig men) obehagligt irriterade slemhinnor och en jobbig hosta. Märkligt att jag inte fattade att hostan som kom krypande redan igår var första tecknen på nån slags halsinfektion, exakt vilken benämning det har vet jag inte men det är mycket slem som inte vet var det vill och det river i halsen när det väl vill röra på sig. (ursäkta detaljerna igen)

Trots det gick jag bort till kontoret efter lite kinesisk frukost, denna gång några extra apelsinklyftor och en och annan sockerkaka. Ansvarsfull och proaktiv (nåja) som jag är bestämde jag mig för att hitta ett apotek och införskaffa lindring med en gång. Självklart lyckades den lilla hjälpsamma tjejen sälja på mig både det ena och det andra, det slutade med att jag skulle kränga totalt 14 tabletter tre gånger om dagen, det verkade vara naturläkemedel så jag antar att effekten är ganska blygsam.

Jag fick nya instruktioner av min arbetsledare som uppenbarligen inte hade haft full koll på arbetsfördelningen och nu bad mig lägga lanskapsbehandlingen på is för att istället hitta material och referenser för balkongräckena och glaspartierna. Ungefär precis vad jag sa till henne två dagar innan, att komma på ett helt koncept för landskapsbehandling på ett par dar när det redan finns en landksapsarkitekt som jobbar på saken är complete waste of time. Nåväl.

Jag slöade lite och försökte jobba medan rethostan blev värre. Vid tolv var det dags för ett nytt lägenhetsbesök, denna gång hos en tjej på kontoret som skulle flytta från sin studio till nåt större och därmed lämnade denna till förfogande. En kvarts promenad bort låg på hörnet av två stora gator ett lägenhetshotell i nykinesisk stil. En rödklädd piccolo mötte oss i dörren och därefter ett antal värdinnor. Lägenheten var mindre än mitt hotellrum, men ungefär lika fräsch och ljusår ifrån vad jag sett tidigare. Första tanken var att jag tar den, men så tänkte jag på stackars Dinah som jag av en ren slump parats ihop med av sekreteraren på kontoret. Vi skulle ju komma ungefär samtidigt till Beijing och kunde ju då skaffa nåt tillsammans. Så där hade jag gått och letat efter nåt att dela utan att ens veta vad hon skulle vilja ha. Aha! Tänkte jag, det var ju så sjukt lång korridorer på det här stället, visst måste det finnas fler lediga rum? Så kan vi bo här allihop men var och en för sig. Ok, de skulle ringa agenten, men tills vidare väntade jag med att säga ja.

Efter lunch bar det av igen, denna gång för att se en fyra som vi skulle kunna dela med dansken som också letar bostad. En rejäl promenad senare in i de ryska kvarteren hittade vi till slut till huset, enligt agenten byggt 2005, jag skulle säga att det liknade nåt från kalla kriget. Galler för fönstren så klart, ända upp på tredje våningen. Ok, det var ganska skitigt men inte slum, här fanns hjälpliga trädgårdar och husen var inte 15 våningar utan 5. Lägenheten var ombonad oc med gigantiska speglar i alla rum, vilket nog gjorde under för rumskänslan. Utanför fönstret i köket (inhyst i en inbyggd balkong) förbi täta taggtrådsstängsel låg ryska ambassaden. Själva ambassaden såg man inte till, men väl en park med kullar och dammar och en och annan patrullerande vakt. Ingen trafik i alla fall.

Ok, stället hade karaktär men inte fan kunde vi stå där och skaka hand med den stackars gubben som bodde där och var tvungen att hyra ut för att tjäna lite extra bredvid utan att ha fått klartecken från den tredje rumskamraten. Så vi avvaktade och gav oss av tillbaka till kontoret.

Framåt kvällen började det skramlas lite runt mötesbordet, tydligen skulle "the research group" berätta om sina initiala fundringar. Uppenbarligen har kontoret (MAD) dragit igång en forsknings-och utvecklingsenhet (EXE) med syfte att ge ut böcker (Dinner, och i samband med bokutgivingen arrangera ett antal "dinners" runt om på jorden) men även forska omkring, ja, det var det diskussionen skulle handla om. Gruppen hade varit ute på några institut på arkitektskolorna i Beijing och kollat på webben om forskning på ämnen som parametri, scripting, network intelligence etc. I slutet av presentationen ställde de frågan: Can architecture contribute to nature? Frågan mynnade ut i en diskussion om vad forskningen skulle kunna handla om, förutsatt att man ville bygga vidare på den forskning som finns om avancerad programmering för designändamål i samverkan med hållbarhetstankar.

Något konkret kom vi inte fram till, men en timme senare satt nästan hela gänget runt bordsgrillen på en koreansk barbecuerestaurang och krängde kött och hivade öl som om det inte fanns någon morgondag. Jag fattade lyckligtvis när det var dags att lägga av med köttet men i slutet av kvällen hade säkert tio brickor med prima ryggfilé, fläsklägg och kycklingvingar passerat över elden. Ölen fick mig ganska snart att glömma halsbesvären och nu tillbaka på mitt lyxiga hotell ångrar jag inte att jag föll till föga för detta simpla trick. Däremot borde jag nog krypa till sängs för min arma kropp kan behöva all sömn den kan få.

God natt!


(fotnot:an för köttkavalkaden inkl dryck: 64 yuan per skalle)