Arbeit macht...

Helgen blev inte riktigt som jag hade hoppats. Igår tog jag dock min lediga lördag tillvara genom att ge mig ut på upptäcksfärd på min nyinköpta herrcykel av Shanghaimodell. Jag hade gett mig ut på en liten promenad på fredagseftermiddagen för att låta musarmen vila och på vägen tillbaka kommer en gubbe fram och ser lurig ut och simulerar trampande med händerna. Jag måste ha haft nåt i blicken eftersom det var precis det jag hade i tankarna, man skulle kunna kalla mig cykeldesperat. Jag blev naturligtvis lurad eftersom den vid en första tur verkade ganska skön, tillräckligt stor åtminstone. I ba kuai (100 yuan) skulle han ha men jag vill ha sadeln ännu högre så vi rullar bort till cykelrereparatören runt om hörnet från kontoret. Sadeln är naturligtvis fastrostad men jag tänker att det inte spelar nån roll, jag kan i alla fall cykla på den i helgen. Reparatören sätter dit ett säkert ganska värdelöst lås för 35 spänn och stunden senare har jag tillgång till detta efterlängtade transportmedel. Samtidigt börjar reparatören peka på ena trampan som håller på att ramla av, den kan jag byta ut. Jag tittar upp åt andra hållet och försäljaren är puts väck. Nä, tänker jag, om den här hojen så ska falla isär bit för bit så ska jag inte börja med att lämna den till reparatören.

Kvällen blev lugn, vi jobbade till sent, gick ut och åt fisk som tyvärr som vanligt var sönderkryddad och badade i olja. Rullade hem vid elvatiden. Medan Linh var tvungen att jobba på lördag tog jag min ledighet till att ge mig ut på en färd i norra Beijings gator. Målet var inte uttalat Olympiaområdet men eftersom det ligger i den riktningen tänkte jag att jag nog skulle hamna där förr eller senare. Tyvärr blev det ganska snabbt målet eftersom jag upptäckte väldigt lite intressant på vägen. Så när jag börjar närma mig fjärde ringvägen (som egentligen är den tredje, men de börjar på nr 2) så kan jag mycket riktigt skymta de mikado-liknande stålbalkarna och får en uppfattning om den groteska skalan.



Trots att området skärs av av fjärde ringvägen (som ser ut ungefär som de där åttafiliga highwaysen i LA med milslånga krypande fordon) så var det mycket folk vid sidan av vägen och uppe på broavsatserna för att få en blick av fågelboet. Jag tog mig bort till den västra sidan av det gigantiska parkområdet som är avspärrat med dubbla plåtstängsel trots att det mesta verkar hyfsat färdigt. Plöstligt hör jag ett vinande ljud och när jag tittar upp kommer det glödande svetsmassa farande emot mig från himlen. Den första landar bara några meter ifrån mig och det fräser och smäller till när den slår mot den nyanlagna trottoaren. Detta potentiellt livsfarliga byggavfall verkar komma från det groteska tornet som ser ut som nån idiot fått för sig att alla höghus måste ha nån slags drakliknande avslutning uppåt och nu ska de minsann visa var skåpet ska stå inför OS. En 4 våningar hög tv-skärm har de också på sidan. Om vi skulle glömma att det är OS. Just nu är det nästan lite vackert, dystopiskt och skräckinjagande med sin öppna stålkonstruktion och sjuka utkragning.



Nåväl, jag överlever attacken från ovan och fortsätter exkursionen runt området. Eftersom jag inte får komma så mycket närmre går turen vidare söderut. Beijing har mycket mer att bjuda på och jag ska utnyttja mitt nya transportmedel. Fler bilder från turen här.