Patetiskt

Uuuuhhh....

Efter en dags hårt modellerande för att please de patetiska cheferna är jag på väg hem. Gårdagens möte var pinsamt. Ma satt och gjorde sjukt fula skisser utan substans, kom knappt med några idéer och Yuseki (den japanska partnern) visade en hemsida med en massa andra galna utopiska projekt som vi skulle bli 'inspirerade' av. Skillnaden är att dessa tillsynes sjuka former bygger på research och utvecklar idéer om framtida byggande efter bestämda principer. Det vi gör är bara form, ingenting undersökande. Konceptet hittills har varit att behålla de fula buskiga träden planterade någon gång på 60-talet för att fylla ut en död plats. Koncept? Nä, det kan man knappast kalla koncept. Men 'a cool shape' kan de begära. Inte fan kan de ens skissa nåt snyggt själva, alla utkast från Ma hittills har varit hiskeliga. Men när de bedömer våra idéer kan de inte säga vad som är bra eller dåligt, bara vad som är fult eller snyggt. Det är fanimej riktigt patetiskt.

Jag förstår så väl varför folk lämnar det här stället. Jag trodde i början av tävlingsprojektet att jag skulle kunna jobba med konceptet, programmet och en strategi för att skapa en ny urban plats som en del av projektet. Men det ser ut att bli ett torn som står på en 'skulpterad' grön yta utan urbana kvaliteter. Bättre då att byta ut gräset mot betong och låta skejtarna ta över, då blir det i alla fall liv på torget.

Jag har faktiskt i nuläget en form på huset som kanske kan pleasa Ma rent formmässigt, och konceptuellt tycker jag det fungerar ganska bra. Nu gäller det att förmedla idéerna så att han förstår att detta är vägen att gå. Med tanke på att allt omkringliggande är dansk suburbia så behövs det inte en sjukt galet megastruktur för att det ska sticka ut. Men detta är inte precis ett kontor som är känt för att spela på nyanser och referenser...sorgligt nog precis de uttryck jag gillar bäst.

Bättre lycka imorgon. Godnatt.