Blött farväl

Så kom jag äntligen iväg till Shanghai. I samband med första majfirandet fick vi en klämdag på fredagen (som de visserligen ville ta tillbaka igen på söndagen) så det var upplagt för att göra något konstruktivt och inte bara häcka i Peking. Sent på måndagkvällen hade min redaktör på Abitare, Vivi, bett mig om hjälp att designa ett inbjudningskort till en föreläsning med tillhörande cocktailparty i Shanghai. Jag hade inget bättre för mig och hon erbjöd sig att bjuda på lunch eller middag som tack. Efter att ha slängt ihop nåt inspirerat av designerns hemsida träffades vi dagen efter för nämnda lunch och hon föreslog att jag skulle komma ner till Shanghai över helgen, jag hade ju trots allt bidragit till festen. Efter lite prisjakt bestämde jag mig till slut: Om jag inte kom iväg till Shanghai nu så skulle det inte bli av. Sagt och gjort. Fick tag på en flygbiljett som till slut hamnade på 50 % mer än nattåg, men jag får ju skylla mig själv som aldrig planerar i god tid.

Boende var redan fixat, jag hade varnat Mickes halvsyrra Anna som bor där nere att jag skulle komma två veckor tidigare, men efter att ha avbrutit i sista stund föreslog hon istället denna helg, så det var bara att facbooka lite och bekräfta min ankomst torsdag kväll.

Onsdagskvällen i Peking blev blöt, först middag med alla på kontoret inklusive Qun, Ma hade redan gett sig av någonstans. Koreansk barbeque på samma ställe som sist, jag tror aldrig jag har ätit så mycket kött som där. Ölet och vinet (kinesiska för sprit) flödade och åtminstone hardcore-gruppen med Mat och Dave i spetsen såg till att skåla så fort någon satte ner glaset. Med två på varje cykel vinglade vi snart längs de breda motorvägsliknande gatorna österut mot Sanlitun, expatsyndarnas mecca. Terrassen ovanpå China Doll erbjöd det perfekta vattenhålet med tramsig musik, hyfsade drinkpriser och många glada damer. Efter en halvtimme hade ett tiotal från kontoret slutit upp och det blev improviserad salsa, samba och tango. Och mer öl. Till slut kunde vi inte låta bli att ta sönder bänken vi satt på. Halv fem var klockan när jag ramlade in genom dörren och då var gryningen inte långt borta.

Ett ständigt pulserande och bankande i mitt huvud ackompanjerade uppvaknandet på torsdagen framåt tolv. Efter frukost på knäckebröd med kalles och havregrynsgröt rann timmarna iväg och plötsligt var det en jakt på tid att hinna med flyget kl 17. Men taxin till flygplatsen tog inte mer än 20 min så jag var trots allt i god tid...