Konsten att behaga

Hade möte med Ma och Qun igår. Han gillade min smälta glass men tyckte inte den skulle vara platt på toppen. Jag förklarade referensen till de omkringliggande typologierna, det ingår liksom i mitt sätt att tänka att man på något sätt knyter an till en tradition eller stil, hur blobbigt det än blir. Även min idé om ett grönt transparent podium ratades. Åtminstone den här gången. Jag tänkte göra några snitt och illustrationer för att förklara idén bättre. Han satt mest tyst och skissade fula grejer på ett papper. Den där killen är helt beroende av andra för att förverkliga sina idéer. Jag tror inte han har ritat ett enda projekt själv, därför då hade det blivit för jävligt. Som strateg och mediaälskling passar han perfekt, men som arkitekt...han var inget speciellt hos Zaha och hade aldrig klarat sig i Europa eller USA. Kina behöver en hjälte och med lite tur kan vem som helst ta den rollen. I det här fallet Ma Yansong.

Qun verkade mer intresserad av mina idéer och motiveringar. Jag har läst på tillräckligt för att förstå vilken strategi som är viktig i Danmark, och jag tror definitivt den är förenlig med ett friare formspråk. Men när det inte går så lätt som Ma är van vid så blir han som ett barn som vänder sig inåt och kladdar på ett papper medan man förklarar att projektet ska ha urban karaktär och vara en aktiv plats...

Om vi bara hittar en cool form så ska jag nog kunna övertyga dem om att det inte bara ska vara en gräsplätt framför huset utan ett torg och en passage som förmedlar liv och social aktivitet. Och till min hjälp har jag lyckligtvis lanskapsarkitekten Hans Kragh hemma i Köpenhamn, han lär inte vilja behålla de buskiga träden på tomten. Jag må vara i Kina, men kulturellt är jag fortfarande...skansk?